Valborgslegenden

Skriven av min dotter Erika! 2005-04

- Glöm inte provet på Tisdag hojtade svenska läraren Nils för att överrösta oljudet! Och ta det lugnt i helgen hörrni!
I korridoren var det ett fullt liv. Fredagens sista lektion var slut och helgplanerna skulle smidas. Valborgselden!
- Vi måste dra dit ikväll!! Hänger ni med?
- Ja, shit vad coolt.
Okej, vi ses vid pressbyrån vid 19 snåret ni som vågar alltså. Lina du skall väl med? Eller är du lika chicken som de där? Nickade Kalle mot gänget som bestämt sig för att gå på bio istället. Kalle burrade upp sig i ett försök att se ut som ett spöke.
- Nja, jag vet inte.. Jag har inte riktigt bestämt mig vad jag skall göra. Lina hörde på en gång hur dumt det lät vad skulle hon annars ha för andra planer?
- Klart att jag skall med! Ändrade hon sig snabbt och log mot Kalle som var riktigt söt i sin svarta luvtröja.

I själva verket hade  hon inte alls någon lust att följa med, tänkte hon när hon gjorde iordning sig för kvällen. Det känns mest som att Kalle frågade henne för att det skulle bli mer folk. Fast å andra sidan var hon ju faktiskt tillfrågad denna gången. Hur som helst så ville hon i alla fall vara riktigt snygg ikväll ut i fall att. Det fick bli premiär för den nya rosa munkjackan som hon hade köpt på JC. Den skulle säkert lukta rök i flera veckor efteråt. Men det fick det vara värt, och då skulle hon slippa ha sin fula jacka. Det tog lite tid att fixa sig, men när Lina satte sig upp på cykeln kände hon sig faktiskt riktigt nöjd med resultatet. Lina kom sist till mötesplatsen, en kvart försenad. De andra hängde över styrena och verkade otåliga.

- Allright, NU drar vi!! Kalle trampade iväg i en fart som alla fick svårt att hänga med i. Blåbärskullen låg 2 km utanför stan. På vintrarna bullade den upp sig till en perfekt pulkabacka, men såhär på vårkanten liknade den bara den som en brun jordhög. Som vanligt tävlade dom om vem som orkade trampa längst upp för backen, men den sista biten fick alla hoppa av och leda cyklarna. Till deras förvåning så brann det på grillplatsen en stor valborgseld som ingen hade släckt. Lina tyckte att det verkade konstigt med tanke på att den täta skogen runtomkring. Kanske var de bara borta för att hämta mera ved? Hon slog sig ner nära elden. Det kändes nästan som om hon hade lite solfrossa. Det hade varit en underbar dag, en av de där första dagarna när äntligen våren verkar mena allvar med att bli sommar. På rasten hade alla skyndat sig ut för att trycka sig mot husväggen och ge de vinterbleka armarna den första rodnande färgen. Värmen hade dröjt sig kvar en bra bit in på kvällen, men nu när solen hade börjat att sjunka ner bakom träden blev det genast lite kyligt och rått i luften. Hon ångrade sig lite att hon inte hade tagit med sig en riktig jacka som de andra. Lina fastnade med blicken in i elden och mindes då sägnen: Det sägs att man kunde se flammorna från blåbärskullen ända fram till nästa socken. Trots att man letade igenom askan fann man aldrig något spår av deras kroppar. Lina huttrade till det var ju bara en gammal sägen! Men hon hade aldrig lyckats att skaka av sig den från den svenska lektionen. Dessutom så frös hon verkligen. Det var så att till och med elden inte kunde värma henne. Hon flyttade sig allt närmare och försökte att komma in i konversationen som tydligen handlade om provet i matte som de haft tidigare under dagen.

Aaaaaaaaaaaahhh.. !! Ett våldsamt knak fick tjejerna att skrika och en flock fåglar lyfte skrämt trädtopparna. En stor glödande gren hade fallit ur brasan och rakt framför fötterna på Jenny.
- Buuuuuh! vrålade killarna och garvade.
- Det kanske är blåbärshäxan som spökar. Kalle och Fredrik hjälptes åt att att peta in grenen i brasan igen.
- Det var inget roligt alls fnös Jenny som fått en stor smutsfläck från en kolbit som hamnat på hennes nya beiga mockastövlar.
- Jag måste dra och hämta mina gympaskor som jag har på pakethållaren.
- Förlåt gumman, jag följer med dig sa Fredrik och skyndade sig efter.

Gruppen flyttade ihop sig för att komma närmare elden. Doften av färsk gräs, parfym och minttuggummi var verkligen sommar tänkte Lina och slöt ögonen en stund. Stämningen var snart på topp igen. Tjejerna började att bli fnissiga och föreslog sanning eller konsekvens.
- Bra ide, men först måste vi dra och handla. Macken stänger snart. Lina som var glad att slippa leken så länge det gick petade lite i elden med en pinne för att slippa möta de andras blickar. Alla visste att hon var oskuld och som gott okysst.
- Vi drar och fixar korv, stannar du kvar eller?
Lina visste att det var ett konstaterande än en fråga. Vem skulle annars vakta grejorna?
- Visst var är de andra? Lina upptäckte att Marre och Oliver hade försvunnit från gruppen.
- Ähh.. de drog väl och hånglar bakom en buske flinade Kalle. Skall du ha något från macken?
- Kan du köpa med ett paket tuggummi, bad hon. Fresh mint om det finns.
- Visst!!

I samma ögonblick som kompisarna försvann nerför slänten ångrade hon sig. det kändes läskigt att vara här själv och dessutom så hade hon glömt mobilen därnere vid cyklarna. Äsch, hon fick sluta att skrämma upp sig själv.  De skulle snart vara tillbaka. Hon sträckte sig efter filten som någon hade haft med sig. Det var verkligen kyligt. Hon flyttade sig så nära elden så att det brände på benen. Långt borta kunde hon höra en svag sång, det måste vara borta vid valborgsfirandet. Åhh, vad hon ångrade sig att hon inte följde med mamma och pappa. Om det inte hade varit för att hon skulle passa väskorna hade hon åkt hem. Lina försökte att hitta ett sätt som höll henne sysselsatt men hon vågade knappt resa på sig för att hämta ryggsäcken. Hon försökte att peta i elden, det var nästan hypnotiserande.

Lina kände sig lite snurrig och hon slöt ögonen för att se om det slutade. Sedan vet hon snubblade eller vad som hände  för när hon öppnade ögonen igen så kändes det som att hon hade varit borta en lång stund. Elden hade blivit dubbelt så stor och brann ordentligt och okontrollerat. De starka lågorna spretade och for åt alla håll trots att det var vindstilla. Hon gnuggade sig i ögonen för att försäkra sig om att hon var helt vaken. Lina stirrade rakt in i elden och hon fick inte fram något, hon kunde inte skrika. "Här är jag, här borta... kom, kom.. " viskade en svag röst. Lina tittade omkring sig, men bakom henne fast bara en svart tyst skog. Tomt. Synen när hon vände sig tillbaka mot elden fick henne att ge sig ifrån ett stumt skrik. Askan hade tornat upp sig i en stor svart hög, och ur den lösgjorde sig sakta en späd kvinnogestalt. Lina hade svårt att urskilja hennes ansikte men hennes långa blonda hår hängde trassligt ner på backen och till Linas förskräckelse såg hon hur det brann i kvinnans kläder. En gammaldags klänning med lång kjol.. I famnen bar hon ett barnskelett. Lina formade munnen till ett skrik, men strupen var som hopsnörd, paralyserad av skräck.

- Kom kära barn, så skall jag värma dig. Kom lite närmare. Kvinnans viskande övergick till ett hemskt väsande. Med fötterna tunga som bly såg Lina hur kvinnan sträckte ut sin långa knotiga arm för att fatta tag om hennes hand. Lina kände hur hon bränner sig illa på armen men inte ens den väldiga smärtan förmådde henne att få fram ett skrik. Sen svartnade det.
- Lina vad gör du?
- Lina, ge dig! Vakna!
Rösterna var så långt borta att hon fick kämpa för att få upp ögonen. Det flimrade lite innan hon kunde fokusera blicken på ansiktena omkring henne. Då kände hon kylan och vätan från jorden. Vad gjorde hon på marken? Automatiskt kastade hon en blick på elden som till hennes förvåning nästan hade brunnit ut. Hade hon drömt?

[kommer du från en sökmotor ? Var god och klicka HÄR!]