Och så var de det här med att banta.. mina egna bantningskurer kan man ju riktigt skratta åt om man tänker på det nu efteråt..*S* Jag har försökt att banta med hjälp av varenda bantningsbok som finns...*S* Det är inte klokt så många olika bantarböcker det finns. En bok innehöll en ”kalorikompass” som skulle hjälpa folk att gå ner i vikt. Själv har jag en inbyggd kalorikompass där nålen alltid pekar mot kylskåpet...*S* En specialbok handlade om hur man skulle banta med ”makrobiotiska metoden”. Jag förstod inte vad som menades med ”makrobiotiska metoden” och det gjorde mig så nervös, så jag åt allt jag såg...*S*...
En annan bok lät verkligen bra...*ler* Den hette ”Ät gott och bli slank”. Jag åt gott, men blev tjock...*ASG* Det var nog ingen bra bok!!!! En bantningsbok påstod att man kunde banta med hjälp av vitlök... (jag då som älskar vitlök det skulle nog passa mig bra) Jag försökte och det gick inte alls. Inte nog med att jag inte gick ner i vikt, alla mina vänner slutade att umgås med mig... *ASG* En stilig bok hette ”Matglädje utan salt”.... Jag tog bort allt salt ur maten och ersatte det med fett... Jag gick upp sju kilo med hjälp av den boken... Nästa bok hette ”Banta med idiotmetoden”... Den tyckte jag lät som något för mig, men jag förstod aldrig vad de menade i boken. Man skulle multiplicera antal kalorier med sin ålder och sedan dividera sin vikt med summan av de antal kilo man ville gå ner och det antal gånger man försökt banta tidigare. Därefter skulle man ta sin längd i centimeter och multiplicera den med antalet chokladbitar man skulle vilja äta om man bara fick. Slutligen skulle man räkna ut hur många kolhydrater som fick plats i en kastrull och lägga dessa kolhydrater till sitt midjemått. ”Idiotmetoden” var inte någon bra bantningsmetod.
En tjock bok hette ”Smalmat för högtider”. I den kunde man läsa om hur man lagade magra festmåltider till 50-årsdagar, juldagsmiddagar och kalorifattiga bröllop. Det var nog bra, men det framgick aldrig vad man skulle äta mellan dessa högtidsdagar... Inte går man ner i vikt om man bara bantar varje gång man fyller 50 år. Det finns ganska många specialbantningsböcker... De vänder sig bara till vissa grupper av bantare.... ”Köttbullar för vegetarianer” är en sådan bok och ”Potatisrätter för folk som har ont i foten” är en annan.... Två andra specialböcker är ”Grönkål för rödhåriga” och ”Grönkål för tunnhåriga”... Dessa två specialdieter har jag inte provat, men däremot testade jag ”Stora kålsoppedieten”.... Den gick ut på att man skulle äta kålsoppa fyra gånger om dagen och inget annat. Denna diet hade katastrofala följder för min mage och mitt sociala liv...*S* Ja alltså skämt o sido... bantar man så tänker man ännu mera på mat... minskas vikten då?? Nää.. *S*
Tänk alla dessa ungdomar idag som är mera utsatta av kvinnans ideal mer nu än någonsin!! Jag kan dra ett ex... min son Lucas.. han är alltså 2½ år han går omkring o säger ”Lucas tjock”.. man kan ju undra vad har en 2½ åring, fått det ifrån?? Ett annat ex.. min systerdotter är 4 år snart.. ja hon, sitter vid matbordet o säger efter att hon har ätit en portion mat.. ”jag får inte äta mera för då blir jag tjock” Min syster frågar henne vad har du fått det ifrån?? Då säger lilla Nathalie att det säger dagisfröknarna.. Linda (min syster) tar givetvis ett snack med dem.. Vart är samhället på väg?? Visst det finns mer fetma idag än det fanns förr.. men alla dessa barn?? Ska de redan i så låg ålder behöva tänka på vad de stoppar i sig? Själv har jag övervikt.. och har testat många metoder.. även medicinska metoder som ex Danmarkmetoden... den var det krut i vill jag säga..*S*.. jag hade energi till tusen och var vaken dygnet runt, ja 10 kilo gick jag ner på den kuren, man hjälpte det??
NÄÄÄ... det viktigaste är ju egentligen att behålla den vikten när man når fram till målet.. och det är det svåraste.. fråga mig, jag vet... *S* Många som går ner i vikt mår ju inte bättre för det.. har träffat en hel del folk som både ser sjukare ut och mår dåligt pga att de har gått ner i vikt! Att ändra hela sin livsstil, och matlevnader kanske inte är så lätt för alla.. jag då som ha tre barn.. ska de oxå ändra sina matlevnader?? Att stå framför spisen på heltid är inget som jag skulle må bra av heller. Kanske man skulle skaffa sig en kock som så många andra skaffar sig en städerska.. *S*.. ja då kan den personen laga maten o jag städa.. då har jag ju slått två flugor i en smäll.. jag äter smalmat samt att jag gör av mig med kalorierna genom att röra på mig genom att få städa. *S* För 4 år sedan bestämde jag mig att sluta äta godis och kaffebröd.. något som jag har lyckats med MKT bra.. jag har ju aldrig varit en godismänniska.. *S*.. Men mat det är något som jag ÄLSKAR och det går inte att komma ifrån.
Skrivet under 2002
[kommer du från en sökmotor ? Var god och klicka
HÄR!]