Alla tillhör en eller flera olika grupper. Människors dagliga liv påverkas hela tiden av de grupper man ingår i. Grupper kan vara av väldigt olika slag allt ifrån grupper i vänkretsen, skolklasser, arbetsgrupper och familjegruppen till grupper på charter-resor, demonstrationståg eller en grupp människor på ett flygplan. Jag kommer nedan att beskriva olika grupptyper för att slutligen sälla mig till en definition av gruppbegreppet som passar min utgångspunkt.
Formella grupper: Grupper som skapats för att lösa arbetsmål som en organisation satt upp. Dessa grupper är inte konstruerade för att svara mot människors behov som hel varelse
Informella grupper: Människan skapar informella grupper för att tillfredsställa sociala behov. Den formella strukturen påverkar givetvis de informella grupperna. Informella gruppbildningar kan gangnas eller hindras av arbetsorganisationen och uppgiften. Om det inom de formella grupperna finns möjligheter att möta människors psykosociala behov är det mycket bra. Det ger en högre effektivitet, ökar engagemanget och solidariteten inom gruppen samt ger en högre arbetstillfredsställelse. Ett bra sätt att smälta in i den formella och informella delen på arbetsgrupper är att ge möjligheter till lite små-prat under arbetstid. Detta förbättrar arbetsklimatet och ger större utrymme för informell gruppbildning.
Subgrupper: Subgrupper är mindre grupper inom gruppen. Bildningen av subgrupper kan ha många orsaker bl a anställningstid, placering i lokalerna eller geografiskt avstånd. Det kan givetvis även bero på om personerna är olika eller lika. I större grupper ökar risken eller möjligheten till subgruppsbildning.
Primärgruppen: En stark samhörighet präglar primärgrupper, exempelvis familjen som är urtypen för primärgrupper. De tidiga primärgrupperna, familjen, skolan och vänner är av stor betydelse för formandet av en persons värderingar, attityder och beteenden. Konflikter och tendenser till självhävdelse dämpas av de starka känslomässiga band och samhörigheten i primärgrupper. Arbetsgrupper är idag viktiga primärgrupper för vuxna vilket förstärker kraven på den psykosociala aspekten i arbetsgrupper.
Sekundärgruppen: För att en grupp ska fungera och kunna samarbeta så krävs det att man kan kommunicera med varandra. Genom att tolka hur andra kommunicerar skapar vi oss en bild av hur de är som människor. Och man kommunicerar inte enbart verbalt utan även icke-verbalt genom kroppspråket, tonfallet och sättet att tala. Att lyssna med empati och försöka sätta sig in i den andres situation, känner även den personen sig bekräftad och att det som sägs verkligen betyder något. Att gruppens storlek har betydelse för hur många som engagerar sig i diskussioner är inget nytt. Det är heller inte så konstigt tycker jag och det finns flera faktorer som är avgörande varför man väljer att inte yttra sig i en större grupp.
Exempelvis kan någon redan ha yttrat just min åsikt, varför det skulle bli en upprepning om jag sa samma sak. En åsikt som känns lite mindre relevant eller viktig skulle man kanske säga i den lilla gruppen, men inte i den stora därför att det känns som man måste ha något bra att tillföra diskussionen. Endast om man pratar innan man har hunnit fundera kanske man häver ur sig både mer eller mindre intelligenta kommentarer. Kanske tänker man efter lite mer noggrant innan man yttrar sig i en större grupp, eller så måste man vänta på att få ordet. Under tiden hinner man fundera över sitt bidrag till diskussionen och kanske kommer man fram till att det inte är så bra som man först tyckte. Självklart ska man heller inte glömma bort att många är rädda för att prata inför andra under formella förhållanden. Detta bidrar förmodligen mycket till att det är färre personer som yttrar sig i diskussioner i en större grupp.
Man kanske är rädd för att andra ska tycka att man har konstiga åsikter och är på så sätt rädd för att göra bort sig. Den roll man har tagit på sig i gruppen har också betydelse för hur man agerar. I en grupp kanske det förväntas av mig att jag ska ha en åsikt oavsett om den är genomtänkt eller inte. I en annan (lika stor) grupp kanske någon annan person har tagit på sig ”min” roll varför jag inte behöver öppna munnen och alltid säga min mening.
Grupparbete/samarbete är inte något som faller sig naturligt för alla människor. Vissa måste jobba hårt med sig själva för att bli ett bra tillskott till gruppen medans andra snabbt hittar en plats som passar och där de är produktiva. Vilken grupp man än tillhör så går det alltid att förbättra sig genom kunskap om hur man fungerar i grupp samt genom att ha kunskap om vad det innebär att vara flera människor som strävar mot samma mål. När man pratar om gruppdynamik brukar man dela in gruppens mognad i fem faser. Kortfattat om dem kommer här nedan:
Fas ett: Tillhöra I denna fas är alla medlemmar tafatta i sina tillmötesgåenden och undersöker och trevar sig fram bland de andra medlemmarna. De försöker alla etablera en inställning till de andra och tar inte gärna en konflikt utan går hellre runt det för att inte stöta sig med de andra.
Fas två: Gemytlighet Nästa fas uppnås när alla har hittat sin roll och en känsla av ”grupptillhörighet” inträder. I denna fas mår alla medlemmar bra och de börjar undersöka och pressa gränser för att testa de som har makten. Fortfarande undviks konflikter
Fas tre: Rollsökning Gruppen går in i tredje fasen när behovet av en ledare eller kompetens börjar göra sig påmind. Här börjar nu så smått konflikter uppstå. Alla känner sig delaktiga i gruppen och tillsammans med den känslan känner de att det är ok att ifrågasätta. Ibland till ytterligheter. Maktkamper kan även de förekomma.
Fas fyra: Idyll Efter det att ett stort gräl löst sig under tredje fasen är gruppen beredda att fortsätta till nästa fas. Här kan man säga att det är lugnet efter stormen. Medlemmarna känner sig glada över att de lyckades lösa en stor menings-skiljaktighet och mycket väl till mods. Glädjen går över dess egentliga proportioner. Medlemmarna är nu lyckliga och jobbar bra ihop i gruppen. Dock undviker de medvetet att ta upp saker som kan splittra grupp
en. Fas fem: Samhörighet För att uppnå samhörighet krävs det mycket av dess medlemmar och framförallt av ledaren. Här hanteras konflikter på ett öppet och effektivt sätt vilket utvecklar medlemmarna i gruppen.
Beroende på medlemmarna och ledaren av gruppen så kommer gruppen att passera dessa stadier i olika tempon. Vissa grupper aldrig når fram till samhörighet utan stannar i idyllfasen. Detta är dock inte det ultimata utan det bästa är om de uppnår samhörighet vilket är den nivå då gruppen har högst produktivitet. Vissa saker kan få gruppen att falla tillbaka i tidigare stadier. T.ex. kan en ny medlem eller bortfall av en medlem ha sådan negativ effekt. Alla stadier måste då passeras än en gång.
[kommer du från en sökmotor ? Var god och klicka
HÄR!]