Eriksons teori är en psykosocial utvecklingsteori som bygger på samspel mellan individen och andra i hennes sociala miljö. Mahlers teori knyter an till den psykoanalytiska traditionen, men betonar barnets nära relationer till andra som en avgörande faktor för en harmonisk utveckling. Freuds utvecklingsteori kallas psykosexuell teori. Han betraktar varje individ separat från samhället. Jean Piaget teori anser att människan har två medfödda tendenser som har betydelse för hennes förmåga att överleva, anpassningen och organisation.
Den tyskfödde psykologiprofessorn Erik Homburger Erikson (f.1902) har i en vidareutveckling av Sigmund Freuds utvecklingsteori menat att barnet och den vuxna människan-i varje period av sitt liv kommer till en "kris" med två möjliga krislösningar. Människans vidare utveckling är helt beroende av hur dessa kriser löses. Den första fasen, som bygger på Freuds "orala fas", sträcker sig mellan 0-1,5 år och här menar Erikson att de två krislösningarna är tillit och misstro. Om förhållandet mellan barnet och i första hand modern varit gott, kan barnet gå vidare med tillit till sig själv och andra. Om man däremot inte haft någon bra kontakt kan barnet i det fortsatta vara misstrogen både mot den egna personen och andra. Dåligt självförtroende, oförmåga att ta och ge samt kärlekslöshet kan, enligt Erikson, bli följden av denna fas. Perioden mellan 3-5 år menar Erikson kan utmynna i antingen initiativ eller skuld. Om barnet får utveckla sin i denna period stora nyfikenhet och upptäckarlust kan krisens lösning bli initiativförmåga. Om barnet däremot får alltför många förmaningar samt utsätts för skuldbelastning kan skuldkänslor bli ett kvarstående men.
Den amerikanska barnanalytikern Margaret Mahler (1897-1985) har formulerat en teori om hur de riktigt små barnen utvecklas och uppfattar omvärlden. Hon menar att människan på egen hand inte utvecklas-i stället sker utvecklingen genom kontakt med andra människor. Den viktigaste personen för spädbarnet är förstås modern-hos henne får barnet trygghet, tröst och mat. Mahler menar att barnet de första fem månaderna lever i symbios med modern. Fadern blir viktig först senare, då han hjälper barnet i dess "separation" från modern, hjälper till att bekräfta att barnet är en självständig individ. Perioden mellan 10 och 18 månader kallar Mahler för "övningsfasen".
Där vågar barnet sig iväg på egen hand, vågar sig kanske in i ett annat rumunder förutsättning att mamma finns kvar i rummet intill, som en trygghet som man lätt kan återgå till. Detta beteende kan ju ibland sägas gå igen i det vuxna livet-vi uppskattar ensamheten enbart därför att vi vet att vi inte är tvungna att vara ensamma. Margaret Mahler menar att barnet i "närmandekrisen" som infaller mellan 1,5 och 3 år, både vill ha frihet och trygghet. Symbiosen ska ersättas med någonting annat, helst ett förhållande mellan å ena sidan den fysiskt och psykiskt vuxna modern, å andra sidan det alltmer självständiga barnet. Om modern inte är tillräckligt psykiskt vuxen att se barnet som en individ med egna önskemål och behov utan istället försöker forma det efter eget behag, kanske till en bild av det drömbarn man alltid velat ha, kan förhållandet mellan modern och barnet skadas. Detta kan i sin tur leda till problem i kontakten med det motsatta könet när barnet blivit vuxet.
Det påstås ibland att barnet under sin första tid inte tänker. Den schweiziske barnforskaren Jean Piaget konstruerade en teori med den innebörden. Han menade att det nyfödda barnet endast med sin känsel, sina sinnen och sina rörelser utforskar världen. I likhet med Mahler ansåg Piaget att barnet under den första tiden inte upplever sig själv som en egen individ. Han menade dessutom att det inte är möjligt för barnet att "hoppa över" något stadium i sin tankeutveckling, istället måste man gå igenom dem alla, i rätt följd. Enligt Piaget är barnet under flera år mycket egocentriskt och anser sig stå i centrum för allting. Allting sker för att barnet på något sätt ska ha nytta av det. Det är vanligt att barnet tror sig kunna påverka fysiska skeenden med hjälp av sina tankar, så kallat magiskt tänkande.
Freud brukade dela in ”psyket” i tre olika delar som han kallade; jaget, detet, och överjaget. Det fungerade som en ”personlighetsmodell” Detet: Denna ”del” innehåller allt som människan föds med , våra instinkter och drifter. Enligt Freud skulle man kunna säga att detet är oorganiserat, känner inga begränsningar och att detet inte lyder några lagar. Detet handlar mycket om impulsivt handlande. Det behöver omedelbar tillfredställe. Vårt förnuft kan säga en sak men detet överväger och gör att vi kanske handlar på ett impulsivt sätt utan att tänka oss för. Man skulle kunna säga att för detet är drömmar lika verkliga som verkligheten. Därför kan det för psykotiska människor, som lever utifrån detet, kännas som om alla hallucinationer är verkliga. Men enligt Freud kan man inte bara leva efter detets principer för då skulle denne individ antingen hungra eller törsta ihjäl eftersom detet inte kan skilja på vad som är verklig näring eller vilken som bara är fantiserad.
Jaget: Jaget är länken som förhandlar med omvärlden. Jaget kan till skillnad från detet skilja på verklighet och fantasi. Man skulle kunna säga att detet är handlar om känslor av olika slag medan jaget handlar om förnuft och omdöme. Detet kan hitta på vad som helst utan att tänka sig för medan jaget alltid handlar förnuftigt och rationellt. Hela tiden styrs vi av detets lustprincip och jagets förnufts princip. Ibland vinner detet och ibland jaget. En människa som styrs av jaget tänker sig ofta för en extra gång innan det gör något medan en som styrs av detet oftast ger sig in i saker utan att tänka sig för. Jaget är vårt ansikte utåt. Om jaget är tillräckligt starkt kan det klara av både detets och överjagets uppgifter. Jagets viktigast uppgifter är: sinnesfunktioner, minne, tänkande och omdöme , språk, Rörelseförmåga, kunskaper, erfarenheter och handlingar
Överjaget: Överjaget brukar kallas för individens ”högre jag”. Man brukar indela det i två delar; jagidealet och samvetet. Samvetet säger vad vi får och inte får och ideal jaget säger hur vi bör vara. Jagidealet representerar alltså våra mål och ideal, allt som vi önskar och strävar efter att bli. Med hjälp av jagidealet kan vi höja oss vi vissa situationer och klara av saker och ting vi inte trodde vi kunde. Samvetet fungerar som kontrollerande och bestraffande. Samvetet visar vilka gränser vi måste hålla oss inom. Det kväver våra drifter och hämmar våra drifter. Man skulle kunna säga att samvetet ser till att ha båda fötterna på jorden. Risken hos en depressiv människa där överjaget dominerar är att denne kan ta på sig all skuld till allt negativt som händer. Denne ser bara allt negativt som händer och förtränger allt positivt som händer.
Pavlov var en rysk fysiolog som gjorde sina berömda experiment i början av 1900-talet. Han studerade djurs beteende vid olika typer av stimulering. Han blev mest känd för sina experiment med hundarna som betingades att dregla när en klocka ringde. Maten och klockan presenterades samtidigt och hundarna kopplade ihop maten och klockan och dreglade till slut enbart när klockan ringde. Hans experiment fick stor betydelse för psykologin. Inlärningen bygger på en medfödd reflex. Det som händer vid inlärningen är att någonting annat kopplas till denna medfödda reflex. Han menade att vi föds med känslor men att de även kan betingas. Vi associerar dofter, namn och musik till någon vi tycker om eller inte tycker om. Vi har enligt Watson betingat doften med känslorna och vi blir lyckliga varje gång vi känner den. Vi verkar ha lätt att koppla associationer till dofter. Vi har lätt att lära in smakassociationer. Den som efter exempelvis en maginfluensa fått avsmak för en viss maträtt kan åratal efter upplevelsen ha svårt med just den smaken/konsistensen. Det verkar också som om vi har lätt att få rädslereaktioner kopplade till kräldjur och insekter. Själv har jag en stor rädsla för stora hundar, samt att jag mådde dåligt efter maträtten rotmos när jag gick i förste klass och efter det har jag aldrig kunnat äta det, jag mår illa redan vid tanken av rotmos.
Den operaranta eller instrumentella betingningsparadigmet har som utgångspunkt att det är konsekvenserna av ett beteende som avgörs om det lärs in eller inte. Beteende är ett instrument. Instrumentell inlärning är alltså en är en medveten beteende förändring som gör att vi eftersträvar den när vi ser att det ger ett lyckande, Thorndike ser instrumentella inlärningen som ett "försök och misslyckande" Då man efter många misslyckande till slut lyckas. Thorndike gjorde ett experiment med katter, som var ett av de första och viktigaste försöken att demonstrera denna form av inlärning. Han stängde in katterna i burar och för att komma ut och nå sin föda måste de få upp låsanordningen inne i buren. Till att börja med irrade katterna mycket fram och tillbaka och deras försök att ta sig ut var planlösa. Förr eller senare kom de emellertid av en slump åt låsanordningen och slapp ut.
Försöken upprepades många gånger och katterna behövde efterhand allt kortare tid på sig för att hitta låset som släppte ut dem. Till sist gick de direkt bort till låset och slapp ut ur buren. På basis av dessa experiment formulerade Thorndike sin "verkningslag" som han kallade inlärningsformen för "inlärning genom försök och misslyckande". Även Skinner gjorde liknande försök genom sin välkända Skinnerbox. Han placerade sina försöksdjur i en bur där de var tvungna att företa sig något för att få t.ex. mat eller vatten. Belöningen för utförandet av handlingen, som till en början skedde som en del av djurens försök, ledde till att handlingen gradvis kom att upprepas allt oftare och utan någon omväg över att först prova andra handlingar. Modellinlärning innebär att den som lär, observerar och imiterar någon annans sociala beteende. Inlärningen är indirekt såtillvida att den som observerar/imiterar inte själv behöver utföra beteendet för att det ska läras in, det räcker med att ha iakttagit för att lära. Och där kan man se det tydligt på små barn, när de ska lära sig att utföra vissa moment. De tittar på för att sedan försöka göra samma sak. Även tonåringar har lätt att härma sina kamrater, med ex gester.
Behaviorismen är en del av psykologin som utvecklades under andra hälften av 1800-talet. Behaviorismen har fått en omfattande användning under benämningen beteendeterapi. För att bota fobier går behandlingen ut på att man ska föreställa sig det man är rädd för under avslappning. Man ökar graden av det man fruktar från att till exempel se en liten spindel på lång avstånd till att ta på en spindel. Betoningen på speciella beteenden som är bundna till definierade situationsmässiga karaktärsdrag formar grunden för vad man kallar för beteende uppskattning. Man betonar här tre saker: Identifikation av speciella beteenden, något som man ofta kallar för mål beteenden eller mål responsen. Identifikation av speciella miljömässiga faktorer som lockar, signalerar eller förstärker mål beteenden. Identifikation av speciella miljömässiga faktorer som kan bli manipulerade för att skapa beteenden. Så om vi t.ex. ska göra en beteende uppskattning på en person som är rädd för eld så ska vi först försöka definiera personens eld rädsla, sedan ska vi göra en komplett beskrivning av den situation som sätter fart på eld rädslan och sedan göra en komplett beskrivning av andras reaktioner till eld och annat som kan förstärka beteendet samt en analys av hur man kan signalera och förstärka ett beteende där personen inte är rädd för eld.
Det behavioristiska John Watson grundade det psykologiska synsättet som kallas för behaviorismen. Han började att forska mycket med djur eftersom han inte tyckte om att använda sig av människor i sina undersökningar. Behaviorismen anser att våra beteenden styrs av miljön och är inlärda. Vissa ärftliga faktorer finns dock, men de kan inte påverkas så de spelar inte någon större roll. Enligt den här teorin är personligheten något som består av många inlärda beteenden och reaktionssätt. Alla våra handlingar har formats av omgivningen, enbart den egna viljan kan inte förändra någonting. Det är samhället, intryck och erfarenheter som styr hela vår personlighet. Beteendeperspektivet utvecklades ur behaviorismen och visade sig vara framgångsrikt vid behandling av t.ex. ångesttillstånd och fobier. Eftersom problemen anses vara orsakade av en felaktig inlärning kan man ”lära om”, och därmed bli av med sina besvär.
Socialpsyklogiska Man utgår från att människan är en Gruppvarelse, socialt avvikande beteende förklaras av orsaker på gruppnivå. Det är andra människors handlande som är orsaken till att en människa blir en social avvikare. En kompletterande socialpsykologiskt perspektiv ger den så kallade stämplingsteorin. Ett grundläggande socialpsykologiskt antagande är att vi genom att leva med andra människor, möta motstånd, kärlek och umgås med andra genom språket får en identitet eller självbild. Vi tolkar hur andra människor ser oss och upplever oss. Psykiska problem enligt detta synsättet kan handla om relationsproblem till andra i samhället, arbetslivet samt familjen.
Det psykoanalytiska Psykoanalysens grundare är Sigmund Freud (1856-1939) och hans människosyn blev snabbt populär i västerlandet och fick så småningom många efterföljare som sins emellan skiljer sig starkt åt. Ett grundantagande i psykoanalysen är att människor i sin kropp oberoende av kultur eller tidsperiod har vissa bestämda drifter. Exempel på dessa drifter är aggressionsdrift och sexualdrift. Människa har också ett medvetande, detta medvetande är på olika nivåer. Det medvetna, det förmedvetna (tankar och känslor vi kan komma i kontakt med om vi anstränger oss) och det undermedvetna (saker vi förträngt som vi inte vill kännas vid). Människan är enligt psykoanalysen ofri, men hon har ett förnuft. Detta förnuft är till viss del begränsat och beror till stor del på människans krafter i det förmedvetna och undermedvetna. För att kunna hantera dessa krafter har människan de så kallade jag-försvaren (bortträngning, projektion, förnekelse och regression).
Personligen tror jag att mycket av detta spelar in i våra liv, vi kan t ex tränga undan saker eller känslor för att vi inte vill kännas vid dem. Men förr eller senare brukar det vara så att det som göms i snö kommer upp i tö, det kan t ex vara en incident som gör att ovälkomna minnen dyker upp igen och gör sig påminda om något vi helst vill glömma. Det biologiska Den biologiska teorin menar att en stor del av människans beteende kan förklaras utifrån biologiska aspekter. Alltså att många beteenden är nedärvda och finns i människans gener. Därmed tonas den sociala miljön med dess påverkan ner och istället menar man att människan till stor del styrs av inre krafter så som instinkter, drifter etc. Människans utveckling bestäms av arvet. Omgivningen kan inte skapa människan bara skapa bästa möjliga förutsättningarna. De psykiska störningarna enligt detta synsättet är störningar i överföringen av nervimpulser i hjärnan. De kan även vara ärftliga betingade. Abraham Harold Maslow rangordnade behoven efter människans utvecklingsnivå, alltså när de framträder i människans utveckling. Fysiologiska behov måste tillgodoses innan vi kan uppmärksamma de behov vi har på en högre nivå. Maslow hävdar med bestämdhet att om våra grundbehov (se nedan) inte blir tillfredsställda frustreras människan vilket då uttrycker sig i sjukdom (neuros). Vidare hävdar Maslow att människan är god. Onda eller elaka beteenden är ett resultat av frustration. Maslow menar att människan är kärleksfull, kreativ och har kapacitet att längta efter "höga" värden. Hela Maslows teoribygge går ut på att vi skall förverkliga oss själva vilket för Maslow har relevans med begreppet livskvalitet.
Maslows behovstrappa:
· Kroppsligt behov
· Trygghetsbehov
· Gemenskaps- och tillgivenhetsbehov
· Behov av uppskattning
· Behov av självförverkligande
Fysiologiska behov är de mest grundläggande behoven som måste vara tillgodosedda för att en människa ska överleva.Exempel på fysiologiska behov är törst och hunger. Frihet, kärlek och uppskattning betraktas i detta stadium som betydelselösa. När dessa behov väl är tillfredställda försvinner de inte men upplevs som mindre betydelsefulla och verkar inte längre som en direkt drivkraft för individens beteende. Trygghetsbehovet är det som gör sig gällande när de fysiologiska behoven är tillgodosedda och är också det tidigaste grundlagda sociala behovet. Detta behov kan ta sig många uttryck exempelvis som en benägenhet att föredra det kända före det okända, att man söker en beskyddare, en stark auktoritet vilket kan vara en människa, en organisation eller en institution av något slag. Behov av tillgivenhet och samhörighet är nästa nivå och människor som befinner sig där upplever ett intensivt behov av att höra hemma i och räknas med i någon grupp eller arbetsgemenskap. Missanpassning och psykisk ohälsa är ofta orsakade av bristande behovstillfredsställelse inom detta område. Behov av uppskattning är nästa steg vilket är inriktat på en önskan efter en stabil och fast grundad självrespekt och respekt från andra. För att självrespekten ska vara av positiv natur krävs att den är baserad på verklig kapacitet, kompetens och duglighet och bara indirekt på respekt från andra. Behov av maximal utveckling är ett behov av att individens förutsättningar och inneboende resurser utnyttjas i tillräcklig omfattning. En strävan efter att uppnå det som individen själv anser sig vara kapabel att uppnå. Behov av kunskap för dess egenvärde, ett medel för att uppnå en fast förankrad trygghet i världen eller maximal kunskap.
Har man allt eller åtminstone det mesta man behöver, enligt Maslow, har man en någorlunda livskvalité. Att ha en bra livskvalité, beror helt på vad man förväntar sig att få ut av livet, vilka förväntningar man har. För min egen del är livskvalité att jag själv får ha bra hälsa och att jag vet att min familj mår bra. Vet jag att någon jag tycker om mår dåligt, försämras även min livskvalité, eftersom jag oroar mig. Livskvalité för mig är också att veta att jag har ekonomisk trygghet. Det är viktigt att veta att man har vänner man kan lita på. Humor är en viktig del för att ha bra livskvalité, tycker jag. Det är viktigt att kunna roa sig, livet ska inte bara vara allvarligt och grått.
Det kan vara bra att kunna skämta till även lite allvarligare saker, för att kunna gå vidare. Om jag ska ta exempel på mitt arbete i hemtjänsten, tycker jag att de gamla har ganska bra livskvalité. De får de genom tre första stegen ur Maslow behovstrappa helt uppfyllda. De nästa två stegen är olika från person till person och hur de känner sig just för dagen. En del går vissa dagar och oroar sig för hur mycket pengar de har kvar, räcker pensionen? En del oroar sig för döden och ensamheten. Är det någon som känner sig ensam, kan jag som personal, sätta sig ned med den den ensamme och prata lite om vardagliga saker. De kan prata om hur personen i fråga mår, hur många barn han/hon har, eller hur många barnbarn det kommit hittills.
En kram eller klapp på kinden uppskattades väldigt mycket av de boende. Man gör sitt bästa för att tillgodose varje enskild individs behov. De bor i egna hem och ibland kan det kan vara väldigt svårt att aktivera en del av dem. Det hör ju till att man ska respektera vårdtagarens integritet, vi är i deras hem. De flesta sitter oftast i köket och bara tittar ut hela dagarna. Frågar man dem om de vill med ut och gå svarar de oftast nej, men man är tvungen att lirka och tjata lite med dem. Man får hela tiden uppmuntra och hjälpa dem lite på traven. Då kom de ihåg att det här har jag gjort förut och att det var roligt.
[kommer du från en sökmotor ? Var god och klicka HÄR!]