I dagens samhälle är det inte många personer som dör en ”naturlig död”. Åldringar pumpas fulla med mediciner som innehåller gift, allt för att dom ska hållas vid ”liv” lite längre. Och i dagspressen kan man läsa spaltmeter angående missförhållanden på ålderdomshem och hur dementa personer missköts. Givetvis ställer jag mig frågan, hur vill jag själv dö? Vill jag leva så länge som möjligt, leva mina sista år utan att han en aning om vad som sker eller vill jag dö en värdig död och kunna ta farväl av mina nära och kära, medans jag fortfarande vet vilka dom är. Jag vill inte leva om jag inte är vid mina sinnens fulla bruk.
Där av har jag rett ut den frågan. Men det leder mig genast över till frågan angående eutanasi, eller dödshjälp, som det kallas i dagligt bruk. Då vi vet svaret på föregående fråga kan vi konstatera att jag personligen är för dödshjälp. Men då dödshjälp i Sverige inte är tillåtet tänkte jag ta en titt på varför. Enligt lag så har vare patient rätt att avböja eller tillåta läkarens förslag på vård. Men patienten har ingen rätt att bestämma vad för vård denna skall få. Visst är det bra att patienten kan avböja vård, men jag ställer mig frågan, vad har en patient som inte kan föra sin egen tala för hjälp av det?
Om jag någon gång i framtiden skulle vara med om en bilolycka och förlama mig så svårt, att jag inte kan röra en muskel i kroppen, utan bara leva återstoden av mitt liv som ett kolli, vill jag dö. Dels för min egen skull, dels för samhällets skull, men till störst del för mina nära och kära. Jag vill inte att mina barn skall gå och besöka mig på ett sjukhus, där jag ligger orörlig, och ej kontaktbar i en säng. Då vill jag hällre att mina nära och kära skall ha en gravsten som dom kan gå till och minnas mig för den jag var.
Kampen om rätten till vår död i Sverige är hård. Förespråkarna, det vill säga jag med många fler, kämpar hårt mot motståndarna, som kämpar minst lika hårt. Ett argument mina motståndare använder är, det är orätt att döda människor. Självklart håller jag med, men endast om detta görs mot personens vilja. Jag kan inte se hur man kan jämföra humanitet och omtanke med mord. Om det är personens vilja att dö om personen i fråga hamnar i något tillstånd den icke vill leva i, skall personen i fråga ha rätt till att slippa leva så. Något annat vore tortyr.
Ett annat vanligt argument man ofta får höra är, att svårt sjuka skulle kunna känna en plikt att utnyttja möjligheten. Visst kan en person känna sig som överflödig och vilja dö. Även om en person känner som detta, är det hennes vilja. Och en persons vilja skall icke blundas för. Speciellt inte när det är rätten till vår egen död det handlar om. Är personen i fråga svårt sjuk, och kanske inte vid sina fulla sinnes bruk, då denne beslutar om att få dödshjälp, skall dock inte detta tillåtas. Istället, då personen inte är vid sina fulla sinnes bruk, skall anhöriga och en expert, det vill säga doktor, besluta i frågan, då den tas upp av personen. Men, vill jag tillägga, möjligheten måste finnas! Att förneka en person att dö när denne vill, är enligt mig helt galet. När jag föddes hade jag inget val, så man tycker att jag borde ha rätten, som människa, att bestämma när jag vill dö, och hur jag vill dö.
Det är dags att människan slutar leka Gud och börjar respektera naturens gång!
Skrivet under 2003
[kommer du från en sökmotor ? Var god och klicka HÄR!]